Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .   Related Paintings of j. h. scheffel :. | Duke | The Coronation of the Virgin | Friedrich Kallmorgen Weiden am Bach | The Tooth Puller (mk05) | La mare du village |
Related Artists:
Antonio Alice
(23 February 1886 - 24 August 1943) was an Argentine portrait painter. He was awarded the Prix de Rome in 1904. Alice, of Italian descent, was born in Buenos Aires, Argentina. His father, an Italian immigrant, was barely literate. His two sisters, Matilde and Santina, posed for several of his paintings. Expelled from school and considered incorrigible for drawing in his textbooks, Alice went to work as a shoeblack. At the age of 11, while sketching Gaucho portraits between shoe shines, he was discovered by Cupertino del Campo, who went on to become the Director of the National Museum of Fine Arts of Buenos Aires. Del Campo referred Alice to the painter, Decoroso Bonifanti who gave the boy his first painting lesson in 1897. In 1904, he was awarded the Prix de Rome (Premio Roma)and entered the Royal Academy of Painting in Turin, studying under Giacomo Grosso, Francisco Gilardi, and Andrea Tavernier. During his four years at the Academy, he was awarded three Gold Medals.
elisabeth vigee-lebrun
Élisabeth-Louise Vigee-Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, 20 kilometer väster om Paris, var en fransk målare som i huvudsak målade porträtt. Vigee-Lebrun utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var för en tid hovmålare hos drottning Marie Antoinette. Vigee-Lebrun var tvungen att lämna Frankrike pågrund av den franska revolutionen 1789 och efter det var hon verksam i Ryssland, Italien och Storbritannien. Efter att Napoleons kommit till makten återvände hon till Frankrike. Hon besökte Schweiz 1807 där hon i Geneve blev invald som hedersmedlem i Societe pour l'Avancement des Beaux-Arts. Vigee-Le Brun lämnade ett arv av 660 porträttmålningar och 200 landskapsmålningar. Dessa finns i privata samlingar i Europa och USA men även i stora museer som Eremitaget, National Gallery i London, Metropolitan Museum of Art i New York och National Gallery of Art i Washington, D.C..
Cosmas Damian asam
1686-1739 Tegernsee, Bavaria died April 29, 1750, Mannheim, Palatinate) Bavarian architects and decorators. After studying in Rome (1711 C 13), Cosmas Damian became a prolific fresco painter, and his brother, Egid Quirin, became a sculptor and stuccoist. They developed the effects of dramatic lighting and illusionism originated by Gian Lorenzo Bernini and Andrea Pozzo. Working as a team, they produced magnificent illusionistic decoration in ecclesiastical buildings, combining dramatic lighting and colour. Their works are notable for their profound and dramatic intensity of religious feeling. The brothers became the principal late Baroque exponents of illusionist decoration in religious architecture. Their most notable collaboration is the church of St. John Nepomuk in Munich